Det står still men det händer inte ingenting
Att Hassan Loo Sattarvandis bok Still skulle handla om depression var inget jag själv kunde klura ut. Bara något jag kunde förstå efter att ha fått det förklarat för mig öga mot öga. Det är ett mörkt medvetet som man nästlas in i utan att veta det. Det är nästan så jag skäms när jag förstår att endast mina fördomar gett innehållet i boken det tema jag först trodde var det riktiga. Liksom många av mina klasskamrater som likaså läst boken trodde jag att det Loo Sattarvandi ville med boken var att skildra förorten och en del invandrares jobbiga liv där, isolerade från den yttre världen utan någon större hjälp från samhället.
"Om man bara kunde flyga, flyga iväg - försvinna, bara bli någon annan och - då skulle det vara lite enklare och de här linjerna skulle inte spela någon roll, de här gränserna skulle suddas ut - inget skulle finnas kvar, men de skulle försöka få tag på oss, riva oss, klösa oss och kasta ned oss hit igen, kasta oss tillbaka, med det skulle inte gå längre - vi skulle bara försvinna bort - flyga vår väg [...]"
Citatet ovan beskriver bra de känslor som huvudfiguren Nemo samt hans andra vänner ibland känner och som återkommande beskrivs i boken. Att sammanfatta sina tankar kring bokens helhet är inte lätt. Jag har kommit fram till att det bara finns ett ord som kan sammanfatta den på bästa sätt, och det är bokens titel: Still. Det står ju verkligen still för personerna i boken. Men att säga att ingenting händer vore fel. Olikt andra böcker däremot färdas man inte genom olika händelser och upplevelser, utan genom ett kluvet medvetande. Man åker på en resa där man får ta del av många olika tankar och känslor.
/Fanny Söderström SP07J
"Om man bara kunde flyga, flyga iväg - försvinna, bara bli någon annan och - då skulle det vara lite enklare och de här linjerna skulle inte spela någon roll, de här gränserna skulle suddas ut - inget skulle finnas kvar, men de skulle försöka få tag på oss, riva oss, klösa oss och kasta ned oss hit igen, kasta oss tillbaka, med det skulle inte gå längre - vi skulle bara försvinna bort - flyga vår väg [...]"
Citatet ovan beskriver bra de känslor som huvudfiguren Nemo samt hans andra vänner ibland känner och som återkommande beskrivs i boken. Att sammanfatta sina tankar kring bokens helhet är inte lätt. Jag har kommit fram till att det bara finns ett ord som kan sammanfatta den på bästa sätt, och det är bokens titel: Still. Det står ju verkligen still för personerna i boken. Men att säga att ingenting händer vore fel. Olikt andra böcker däremot färdas man inte genom olika händelser och upplevelser, utan genom ett kluvet medvetande. Man åker på en resa där man får ta del av många olika tankar och känslor.
/Fanny Söderström SP07J
Kommentarer
Postat av: Emma Ferdinius
Mycket intressanta tankar om boken i sin helhet! Fram tills Hassan Loo Sattarvandi berättade för oss att boken handlade om depression, trodde jag också att bokens syfte var att skildra livet ute i förorten, men tänk så fel man kunde ha. Jag håller helt med när du säger att det vore fel att säga att ingenting händer i boken, för det gör det :)
Postat av: Cecilia
Och samtidigt är tristess ett ledord, att inget tycks hända!
Trackback
