Mötet med Hassan Loo Sattarvandi
Runt ett gäng bord sitter nio elever varav en jag själv samt författaren till vår bok Still, Hassan Loo Sattarvandi. Det är en självsäker man som inte visar några tecken på att undra vad som komma skall. Han vet hur han med hjälp av sina åskådare ska föra diskussionen framåt och skapa nya perspektiv och synsätt på hans bok Still. Han verkar hungrig efter våra analyser av hans bok, våra frågetecken kring karaktärer och händelser m.m.
Det var ett ytterst givande och sannerligen intressant författarmöte, det tror jag att alla i min grupp håller med mig om. För att lätta upp stämningen lite till en början (ja, kaffe och té kan tyckas hjälpa men nja ibland måste man vara kreativ) berättade vi för Loo Sattarvandi om våra "Tio snabba" och han var direkt med på noterna. Efter någon minut hade vi plöjt de tio lite lättsamma funderingarna och sammanställt resultatet. Han är en riktig hemmakille den där Hassan, och ne Stureplan var nog ingenting för våran förortskille. På frågan om han var singel eller i ett förhållande (ja, vi visste redan svaret men var tvugna att få det bekräftat från "the man himself") tror jag mig känna de besvikna blickarna och suckarna. Skämt åsdio, men han är en snygg kille våran författare. För att komma till poängen så är han framförallt en grymt kompetent författare och berättare. Trots en lite trögartad start började vi elever mjukas upp genom att knådas som en deg mellan Loo Sattarvandi förklaringar och svar till boken och alla våra egna tankar och frågor. När en och en halv timme vandrat in på mötet hade man fått en lite tydligare bild om vad den där boken handlar om egentligen, men vi kände oss ändå inte klara, något som Loo Sattarvandi respekterade. Hade han inte brytt sig kunde han likaväl kollat på sitt armbandsur, rest sig upp och sagt att: Nu är tiden slut! Men det hade känts som att ha gått igenom en sjurättersmiddag och i slutet bli snuvad på det godaste - efterrätten! Istället lät vår författare oss reda ut det vi klurat på under ca sex veckors tid. Han tog den tid det behövdes vilket resulterade i att vi var sista gruppen kvar och klockan precis slagit 17:00. Efter två hela timmar hade man en bra magkänsla. När jag gick ut genom dörren efter att ha fått en personlig signering med ett charmigt felstavat "Bäckingegymnasiet" - som Hassan själv kommenterade i inlägget "Att kunna förmedla en känsla": ...och till alla som jag stavade fel på er gymnasieskola: Sorry! Jag visste inte, men det kan göra signeringen lite mer unik. - och önskat honom lycka till i framtiden kunde jag inte sluta le.
Med engagemang från både författarens och oss elevers sida kunde vi få detta okända och oförutsägbara möte till en otroligt häftig upplevelse. Tack Hassan Loo Sattarvandi för att du tog dig tid! Det betydde mycket för oss alla.
Det står still men det händer inte ingenting
"Om man bara kunde flyga, flyga iväg - försvinna, bara bli någon annan och - då skulle det vara lite enklare och de här linjerna skulle inte spela någon roll, de här gränserna skulle suddas ut - inget skulle finnas kvar, men de skulle försöka få tag på oss, riva oss, klösa oss och kasta ned oss hit igen, kasta oss tillbaka, med det skulle inte gå längre - vi skulle bara försvinna bort - flyga vår väg [...]"
Citatet ovan beskriver bra de känslor som huvudfiguren Nemo samt hans andra vänner ibland känner och som återkommande beskrivs i boken. Att sammanfatta sina tankar kring bokens helhet är inte lätt. Jag har kommit fram till att det bara finns ett ord som kan sammanfatta den på bästa sätt, och det är bokens titel: Still. Det står ju verkligen still för personerna i boken. Men att säga att ingenting händer vore fel. Olikt andra böcker däremot färdas man inte genom olika händelser och upplevelser, utan genom ett kluvet medvetande. Man åker på en resa där man får ta del av många olika tankar och känslor.
/Fanny Söderström SP07J
Att kunna förmedla en känsla
När jag först fick boken i min hand läste jag bokens baksida för att sedan gå vidare med de mindre texterna i början av boken och vid bokens slut. Ett citat av den amerikanske författaren Hubert Selby Jr är vad jag finner. Det ord som söker sig mot min näthinna och enviset fastnar där är still. Ett ord med samma betydelse i engelskan och svenskan. Samma ord som kommit att bli det representerande för boken. Det är inte förrän nu som jag börjar misstänka, efter mycket omtanke, att det Hassan Loo Sattarvandi vill med sina obefintliga punkter och sammansvetsade direkta tal är att få känslan av att allt står still. Tid och rum, personer och plats spelar egentligen ingen roll. För det som egentligen händer står bara still. Det är nu som jag förstår att det finns viktigare saker än korrekt meningsuppbyggnad och ett korrekt språk för att skriva en bra bok. Det viktiga i den här boken är att förmedla en känsla, skapa en vision om att finnas där vid de fyra förortskillarnas sida och känna deras glädje och sorg och ta del av deras tid i livet som bara står still.
/Fanny Söderström SP07J
