Amandas sista inlägg

Mötet med Hassan Loo Sattarvandi tror jag slog allas förväntningar. Åtminstone mina. Tankeverksamheten stod på max när vi elever med fyllda koppar gick längs korridoren mot sal 109 där vi sedan skulle slå oss ned vid ihopsatta bänkar så att alla kunde se varandra. Mycket viktigt är sådant. 

Det uppstod tumult i hjärnsubstansen när det första Hassan säger är att boken inte skildrar förorten. Nehe? Vad skildrar den isåfall? Jag blev nästan arg. Allt eftersom gick det upp för oss att detta egentligen var självklart. Det var bara vi som dragit felaktiga paralleller. Den skildrar inte förorten, nej snarare en depression som utspelar sig i förorten. Det är stor skillnad. Att utgå från detta gjorde det enklare att förstå Still och dess budskap. 

Jag tror att det är svårt att få en grupp - för varandra relativt okända - människor att trivas i varandras sällskap och jag vet inte om det var Hassan, våra inledande snabbfrågor eller förväntningarna som gjorde att situationen blev så behaglig. Ett kvavt, vitt klassrum och prestationsångest är inga bra förutsättningar. Men stämningen blev så trivsam att vi stannade längre än utsatt tid och ställde frågor efter frågor efter frågor. Det kunde fortsatt i evighet.

Det är absolut någonting jag vill göra igen och om ett år är det så dags. Innan dess måste jag trycka ner ribban av förväntningar för jag har svårt att tro att det blir lika bra nästa gång. Det kan bli bättre, men det är lika troligt som att Påven skulle börja dansa salsa med regnbågsfärgad sjal runt höfterna nästa gång han framträder.

Tack för mig / Amanda Terlevic

Hej då Still

Still ligger nu utläst på sin plats i min bokhylla. Hela boken stod still men var samtidigt i rörelse, hela boken är svår att placera i ett fack. Dock vet jag redan nu att denna bok inte kommer att glömmas i första taget då jag aldrig tidigare mött på en bok skriven på dess vis och språket i boken är rått och effektfullt. Hade inte alla dessa svordommar, nyningar och andra ljudeffekter som skrevs ner på papper funnits med hade boken gått helt åt skogen. Men Still är här och Still är utläst.
Jag kan inte disskutera så mycket kring boken då jag inte tycker att det är roligt att sönderanalysera böcker och arbeta ut varje bokstav ur dem, jag finner inte det så lockande att läsa om heller.
Jag tycker dock att slutet på Still inbringade en liten gnista hopp, och hopp var verkligen det som boken behövde för att man ska kunna lägga ifrån sig den på rätt sätt.
Det roliga var att från början var detta mitt tredjeval av bok, jag ville haft två andra före denna egentligen men efter att ha fått höra om de andra så tycker jag att Still var den bok som faktiskt nog skulle ha tilltalat mig mest och jag är inte alls besviken på den. Jag tycker att den må avspegla en väldigt grym förorts värld, men den gör det helt klart på ett värdigt sätt.

Linda

Så självklart, men ändå inte

Nu var projektet med Borås tidnings debutantpris avslutat och jag kan inte annat än att uppskatta och lovorda denna möjlighet vi i kulturklasserna fick. Just att få träffa författarna till böckerna gav så mycket mer än jag kunnat ana.


Frågorna bubblade och även om jag själv höll låg profil under besöket kände jag att det mesta klarnade. Det var dock en sak som jag reagerade starkt på, nämligen bokens ursprungliga titlar. I själva verket var det så att det litterära verket hade helt andra namn.Ty bokens titel byttes ett antal gånger innan just "Still" värktes fram.


Jag kan med mitt guldfiskminne ej erinra mig hur de tidigare titlarna såg ut, men vid samtalet med Hassan var det inget av dem som lät så självklart som "Still" i mina öron. Det kanske var just därför de verkar som  bortblåsta ur min hjärna.

För det är ju trots allt så att det som passerar obemärkt förbi första gången aldrig vinner några priser, aldrig får någon uppmärksamhet och aldrig påverkar människan och samhället i övrigt. För att göra inverkan på folk måste det vara något slående, något som man inte skulle kunna förvänta sig eller helt enkelt något spektakulärt.

Hassan berättade under besöket att han kommit med ett antal förslag till sin förläggare, men att vederbörande aldrig verkade  vilja nappa på titlarna. Detta till "Still" dök upp, då var det en självklarhet vad boken skulle heta.

Jag undrar om "Still" hade fått lika mycket uppmärksamhet om den hade hetat något helt annat. Ska jag vara helt ärlig hade i alla fall inte mitt första intryck av den blivit detsamma. Med detta namn fick man känslan av att något måste stå still och det väckte min nyfikenhet, liksom jag tror att den kommer göra hos många andra.

Det är ingen slump att Hassan vann Katapultpriset och nominerades till Bt:s debutantpris. Han gjorde det för att hans titel med en intresant bok till inte gick obemärkt förbi och det är en konst att lyckas med.
Så grattis Hassan Loo Sattarvandi - du lyckades helt enkelt!
 
// Ylva Lidrot, Sp07j


Bokens baksida

"Vem vill börja, frågade jag och Ivan sa att meckaren börjar och jag tände jointen samtidigt som Saladin sa, Du är bränd i skallen, bränd i hela jävla skallen, Foggy, Kom igen nu, Saladin, du vet att han lyssnar maich på dig - han fattar ju ingenting - han har alltid varit bränd i skallen, sa Ivan skrattande och jag drog i mig ett, två, tre och fyra bloss innan jag passade över den till Ivan som sa något och när jag lutade mig tillbaka i fåtöljen sa Foggy något och Saladin skrattade och sa något och jag ställde mig upp, gick fram till panoramafönstret, stirrade ut mot det identiska huset som stod på andra sidan gården och när paniken höll på att sprida sig kom kicken och allt blev bara lugnt och jag lutade pannan mot fönsterrutan, mindes första gången vi meckade och jag tänkte, det var som igår..."

Står det på bokens baksida. Dessutom står det som följer på insidan av bokomslaget:

Bland de blå höghusen i Hagalund driver de omkring - Nemo, Ivan, Foggy, Saladin och några andra. Dagarna går åt till att hitta pura, ladd, skurre, vad som helst som kan få tiden att gå. De hamnar i bråk med ett annat gäng, de stjäl en bil och kör rakt igenom väggen på Sunnanskolan. Eller också händer ingenting. Still är en roman om samtiden - våldsam, smutsig och desperat.

Det allra första inlägget

Hej!

Låt oss presentera Stillgruppen. Ett sexmannaråd som under de kommande veckorna skall läsa och blogga om boken Still, skriven av Hassan Loo Sattarvandi.



Boken är nominerad till Borås Tidnings debutantpris - ett prestigefyllt pris som delas ut för nionde gången och inför prisutdelningen kommer vi få tillfälle att prata med författaren. Innan dess ska vi dock blogga om våra tankar och reflektioner av de sidor vi läst. Detta kan bli riktigt bra!


 
Detta är vi f.v.: Ylva Lidrot, Amanda Terlevic, Kajsa Larsson, Emma Ferdinius, Linda Källberg Veijola, Fanny Söderström


Ha det fint!


RSS 2.0