stillgruppen

Så var boken Still utläst och visst kunde man ibland känna att allt flöt på och att man inte alltid uppfattade alla detaljer i all hast som man bläddrade sida för sida. Trots detta var det ett uttryck som jag verkligen fastnade för. Detta hittar man på sidan 189 i boken:

"Det är bara belysningen på marken som gör så att stjärnorna försvinner - de är där uppe, men vi ser dem aldrig"

Anledningen till att just denna del av boken etsade sig fast i min hjärna tror jag var att den förmedlar ett hopp. Jag har i hela mitt liv hört uttrycket att man ska satsa mot stjärnorna så hamnar man i grantoppen och visst stämmer det. Så länge man vet att stjärnorna faktiskt väntar på en där uppe så kan man nå långt.

Det litterära verket Still kan verka vara en väldigt deprimerad och hängig bok, dock får man ibland indikationer på att hoppet fortfarande lever. Detta är ett sådant fall. Saladin, Leo, Nemo och alla de andra verkar ändå känna att det fortfarande finns en viss hoppfullhet kvar.

Gunde Svan skulle sagt att ingenting är omöjligt och visst kan det tyckas vara överskattat och egentligen icke-möjligt, dock gäller det att se bortom gränserna som någon satt upp. Någon är ju faktiskt i de flesta fall vi själva och jag tror just "vi" är en definition av belysningen i citatet från boken. Det är vi själva som hindrar oss från att våga ta ett steg till eller bara framförallt våga se chanserna. Många ger nog upp innan de ens hunnit se hur lång vägen egentligen är, ofta hägrar möjligheterna bakom hörnet.  

Vissa personligheter i boken skulle man nog kunna tolka som att de gett upp helt och hållet. De orkar inte fortsätta kämpa för att det känns som om världen går emot dem. Dock får jag känslan av med detta citatet att de försöker hjälpa varandra att hålla lågan vid liv och orka anstränga sig för att få ett värdigt liv hur man än definierar det.

Sammanfattningsvis så tror jag boken i viss mån handlar om att man aldrig ska ge upp. Visst kan det kännas hopplöst ibland, som man får en känsla av att det är i boken. Trots allt verkar det som sagt som att några av killarna ändå är benägna att vägra släppa hoppet om framtiden. Emellerid  är det nog sant som det är sagt - att hoppet är det sista som överger människan.

// Ylva Lidrot