stillgruppen

Utan ett enda uppehåll i texten har jag läst 80 sidor i min bok Still. Visserligen har jag inte läst alla sidor utan paus, men författaren Hassan Loo Sattarvandi verkar inte upprätthålla några vilostunder i sitt skrivande. Det dröjde en stund innan jag förstod att mellan dessa ord och meningar syntes inte en endaste punkt till och att det var därför jag inte andades mellan sidorna. 80 sidor har bläddrats och efter bara någon mening på första sidan förstod jag att det är en svårläst bok. Var tar den slut och var börjar den? Alla ord som gänget bestående av Foggy, Ivan, Nemo och Saladdin spottar ut flyter samman till en enda stor smet. Ur denna går inte ingredienserna att särskilja. Vem säger vad?Jag började vid denna upplysning i mitt läsande att fundera kring vad det har för betydelse för boken..
        När jag först fick boken i min hand läste jag bokens baksida för att sedan gå vidare med de mindre texterna i början av boken och vid bokens slut. Ett citat av den amerikanske författaren Hubert Selby Jr är vad jag finner. Det ord som söker sig mot min näthinna och enviset fastnar där är still. Ett ord med samma betydelse i engelskan och svenskan. Samma ord som kommit att bli det representerande för boken. Det är inte förrän nu som jag börjar misstänka, efter mycket omtanke, att det Hassan Loo Sattarvandi vill med sina obefintliga punkter och sammansvetsade direkta tal är att få känslan av att allt står still. Tid och rum, personer och plats spelar egentligen ingen roll. För det som egentligen händer står bara still. Det är nu som jag förstår att det finns viktigare saker än korrekt meningsuppbyggnad och ett korrekt språk för att skriva en bra bok. Det viktiga i den här boken är att förmedla en känsla, skapa en vision om att finnas där vid de fyra förortskillarnas sida och känna deras glädje och sorg och ta del av deras tid i livet som bara står still.

/Fanny Söderström SP07J