stillgruppen

Runt ett gäng bord sitter nio elever varav en jag själv samt författaren till vår bok Still, Hassan Loo Sattarvandi. Det är en självsäker man som inte visar några tecken på att undra vad som komma skall. Han vet hur han med hjälp av sina åskådare ska föra diskussionen framåt och skapa nya perspektiv och synsätt på hans bok Still. Han verkar hungrig efter våra analyser av hans bok, våra frågetecken kring karaktärer och händelser m.m.

Det var ett ytterst givande och sannerligen intressant författarmöte, det tror jag att alla i min grupp håller med mig om. För att lätta upp stämningen lite till en början (ja, kaffe och té kan tyckas hjälpa men nja ibland måste man vara kreativ) berättade vi för Loo Sattarvandi om våra "Tio snabba" och han var direkt med på noterna. Efter någon minut hade vi plöjt de tio lite lättsamma funderingarna och sammanställt resultatet. Han är en riktig hemmakille den där Hassan, och ne Stureplan var nog ingenting för våran förortskille. På frågan om han var singel eller i ett förhållande (ja, vi visste redan svaret men var tvugna att få det bekräftat från "the man himself") tror jag mig känna de besvikna blickarna och suckarna. Skämt åsdio, men han är en snygg kille våran författare. För att komma till poängen så är han framförallt en grymt kompetent författare och berättare. Trots en lite trögartad start började vi elever mjukas upp genom att knådas som en deg mellan Loo Sattarvandi förklaringar och svar till boken och alla våra egna tankar och frågor. När en och en halv timme vandrat in på mötet hade man fått en lite tydligare bild om vad den där boken handlar om egentligen, men vi kände oss ändå inte klara, något som Loo Sattarvandi respekterade. Hade han inte brytt sig kunde han likaväl kollat på sitt armbandsur, rest sig upp och sagt att: Nu är tiden slut! Men det hade känts som att ha gått igenom en sjurättersmiddag och i slutet bli snuvad på det godaste - efterrätten! Istället lät vår författare oss reda ut det vi klurat på under ca sex veckors tid. Han tog den tid det behövdes vilket resulterade i att vi var sista gruppen kvar och klockan precis slagit 17:00. Efter två hela timmar hade man en bra magkänsla. När jag gick ut genom dörren efter att ha fått en personlig signering med ett charmigt felstavat "Bäckingegymnasiet" - som Hassan själv kommenterade i inlägget "Att kunna förmedla en känsla": ...och till alla som jag stavade fel på er gymnasieskola: Sorry! Jag visste inte, men det kan göra signeringen lite mer unik. - och önskat honom lycka till i framtiden kunde jag inte sluta le.
 
Med engagemang från både författarens och oss elevers sida kunde vi få detta okända och oförutsägbara möte till en otroligt häftig upplevelse. Tack Hassan Loo Sattarvandi för att du tog dig tid! Det betydde mycket för oss alla.