Amandas sista inlägg
Mötet med Hassan Loo Sattarvandi tror jag slog allas förväntningar. Åtminstone mina. Tankeverksamheten stod på max när vi elever med fyllda koppar gick längs korridoren mot sal 109 där vi sedan skulle slå oss ned vid ihopsatta bänkar så att alla kunde se varandra. Mycket viktigt är sådant.
Jag tror att det är svårt att få en grupp - för varandra relativt okända - människor att trivas i varandras sällskap och jag vet inte om det var Hassan, våra inledande snabbfrågor eller förväntningarna som gjorde att situationen blev så behaglig. Ett kvavt, vitt klassrum och prestationsångest är inga bra förutsättningar. Men stämningen blev så trivsam att vi stannade längre än utsatt tid och ställde frågor efter frågor efter frågor. Det kunde fortsatt i evighet.
Det är absolut någonting jag vill göra igen och om ett år är det så dags. Innan dess måste jag trycka ner ribban av förväntningar för jag har svårt att tro att det blir lika bra nästa gång. Det kan bli bättre, men det är lika troligt som att Påven skulle börja dansa salsa med regnbågsfärgad sjal runt höfterna nästa gång han framträder.
Tack för mig / Amanda Terlevic
Det uppstod tumult i hjärnsubstansen när det första Hassan säger är att boken inte skildrar förorten. Nehe? Vad skildrar den isåfall? Jag blev nästan arg. Allt eftersom gick det upp för oss att detta egentligen var självklart. Det var bara vi som dragit felaktiga paralleller. Den skildrar inte förorten, nej snarare en depression som utspelar sig i förorten. Det är stor skillnad. Att utgå från detta gjorde det enklare att förstå Still och dess budskap.
Jag tror att det är svårt att få en grupp - för varandra relativt okända - människor att trivas i varandras sällskap och jag vet inte om det var Hassan, våra inledande snabbfrågor eller förväntningarna som gjorde att situationen blev så behaglig. Ett kvavt, vitt klassrum och prestationsångest är inga bra förutsättningar. Men stämningen blev så trivsam att vi stannade längre än utsatt tid och ställde frågor efter frågor efter frågor. Det kunde fortsatt i evighet.
Det är absolut någonting jag vill göra igen och om ett år är det så dags. Innan dess måste jag trycka ner ribban av förväntningar för jag har svårt att tro att det blir lika bra nästa gång. Det kan bli bättre, men det är lika troligt som att Påven skulle börja dansa salsa med regnbågsfärgad sjal runt höfterna nästa gång han framträder.
Tack för mig / Amanda Terlevic
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Eftersom ert möte var så unikt, kanske du inte kan förvänta dig ett riktigt lika bra samtal nästa år - dock har ni med ert stora intresse för litteratur enorma möjligheter att få till en bra diskussion!
Trackback
