stillgruppen

Nu var projektet med Borås tidnings debutantpris avslutat och jag kan inte annat än att uppskatta och lovorda denna möjlighet vi i kulturklasserna fick. Just att få träffa författarna till böckerna gav så mycket mer än jag kunnat ana.

Frågorna bubblade och även om jag själv höll låg profil under besöket kände jag att det mesta klarnade. Det var dock en sak som jag reagerade starkt på, nämligen bokens ursprungliga titlar. I själva verket var det så att det litterära verket hade helt andra namn.Ty bokens titel byttes ett antal gånger innan just "Still" värktes fram.

Jag kan med mitt guldfiskminne ej erinra mig hur de tidigare titlarna såg ut, men vid samtalet med Hassan var det inget av dem som lät så självklart som "Still" i mina öron. Det kanske var just därför de verkar som  bortblåsta ur min hjärna.

För det är ju trots allt så att det som passerar obemärkt förbi första gången aldrig vinner några priser, aldrig får någon uppmärksamhet och aldrig påverkar människan och samhället i övrigt. För att göra inverkan på folk måste det vara något slående, något som man inte skulle kunna förvänta sig eller helt enkelt något spektakulärt.

Hassan berättade under besöket att han kommit med ett antal förslag till sin förläggare, men att vederbörande aldrig verkade  vilja nappa på titlarna. Detta till "Still" dök upp, då var det en självklarhet vad boken skulle heta.

Jag undrar om "Still" hade fått lika mycket uppmärksamhet om den hade hetat något helt annat. Ska jag vara helt ärlig hade i alla fall inte mitt första intryck av den blivit detsamma. Med detta namn fick man känslan av att något måste stå still och det väckte min nyfikenhet, liksom jag tror att den kommer göra hos många andra.

Det är ingen slump att Hassan vann Katapultpriset och nominerades till Bt:s debutantpris. Han gjorde det för att hans titel med en intresant bok till inte gick obemärkt förbi och det är en konst att lyckas med.
Så grattis Hassan Loo Sattarvandi - du lyckades helt enkelt!
 
// Ylva Lidrot, Sp07j